Efter ett tag i Kenya slum börjar man kunna urskilja ett mönster i hur folk ser på en utifrån de olika reaktionerna man får när man gör sin dagliga vandring genom kåkstaden till eller ifrån huset.
Det finns uppenbarligen en uppdelning i tydliga grupper. Vilka urskiljs av ett antal fraser som i stort sett alla använder sig av. Ibland undrar man om de övat in dem tillsammans då de aldrig slår fel varken på ord eller tonläge:
- Yes we can!
I denna Obama-stad är de vana vid att få besök från väst. Hans mormor bor i en liten by inte så långt härifrån. Då de inte är så vana vid att se vita människor här är det kanske inte så konstigt att alla vita automatiskt blivit amerikaner efter den amerikanska invasion som var efter valet.
- Are you married?
Förmodligen ställd av en äldre dam som letar efter ytterligare en fru till någon av sina söner.
- Give me something small.
En följd av att tidigare vita har gått och delat ut grejer själva utan att tänka på vilken bild det ger och vad det innebär för hur de ser på dem som kommer efter.
- Mzungo! (viting) hao a you?
Jag tror inte folk inser hur många gånger om dagen som vi hör dessa ord. Vissa barn verkar aldrig få nog. Går man från vårt hus upp till stora vägen, en ca 15 minuters promenad (afrikanskt tempo bör tilläggas) möts man av kanske 30 barn gastandes mzungo, som vinkar frenetiskt, springer fram tar i hand eller gör en av alla gangstahälsningar, vilka det går många trender i. Alternativt vill kramas eller bli lyfta. Råkar du istället parera in tiden mellan att de slutat skolan och äter kvällsmat kan antalet vara det tredubbla.
En kille vi mötte igår, förmodligen mitt i kvällsombytet inne i huset, släppte allt och sprang ut på gatan helt näck. När han hörde de andra barnens skrik kunde han helt enkelt inte stå ut med att vara tvungen att vara kvar i huset eller ens hade tålamodet att vänta tills han fått på sig byxorna. Med en överlycklig min sprang han fram och räckte fram handen och skulle hälsa. Hao a you?
Överlag skiljer det sig ganska mycket kring vad man pratar om.
- Can you bike?
Frågan som ibland dyker upp då man åker med en ”boda boda” in till stan. Tjuvskjutsning ala VIP med påsatt sittkudde på pakethållaren och påsvetsade fotstöd. En fråga som inte är konstigare än att vi prata om vädret.
Vare sig de ser en som en hadelsvara, pengabörs eller otroligt underhållande varelse med konstig hy så är det i botten alltid med mycket värme. De är otroligt öppna och intresserade och bjuder gärna hem en på middag trots att de knappt har mat att ställa på bordet. Och man fragar sig: vad är äkta värme om inte det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar