innovation eller konsumtion

Frukoststället där vi ofta äter chiapati, gröt och dricker chai.
Caféägaren och även byggarbetaren Victa fraktar varje dag en tresitsig träsoffa fram och tillbaka från sitt hus för att kunna erbjuda caféets gäster något att sitta på, detta görs på cykel måste tilläggas. Om soffan är upptagen kan man alltid sitta i plaststolen.

får det vara en sliten fönstervev?

The cockroach är namnet på Josephs bror Leos bil. Man skulle kunna likna den med en bil som blivit utbränd för att sedan någon med mycket tilltro till den ynkliga varelse mot all förmodan sätter in en ny nästan fungerande motor och lackar om den.

Så fort det är utflykt rycker han ut i tjänst. Den här gången började vi som vanligt med att tanka. Då mätaren saknas så vill man inte riskera att stå utan bensin 100 meter senare. När vi hade lyckats ta oss så långt ut som till den stora vägen vilket innebär hoppandes på en väg blandat stenar och gropar så började det regna. Som tur var hade Leo lyckats få tag i en vev som vi kunde trycka in i de knappt existerande hålen och på så sätt använda till att veva upp de flesta av fönsterna, förutom ett som fastnat. Regnar det i Kenya så regnar det ordentligt så vi var tvungna att flytta ihop och sitta i varandras knän om vi inte ville ha en varm dusch. Förvånat nog gjorde Leo ett försök att starta vindrutetorkarna vilka naturligt vis inte fungerade. Tillslut var Joseph som idag satt i framsätet tvungen att försöka blåsa bort imman på insida av rutan av det varma regnet i jakten på ett bra ställe att stanna på.

The cockroach är bilen, om det nu kan kallas det, som hämtade oss på flygplatsen första kvällen. Jag hoppade då in i framsätet och utan att riktigt tagit mig en ordentlig titt på denna varelse som ser ganska fin ut på håll sträckte jag mig som van svensk efter bilbältet, för självklart använder man ju alltid bilbälte, på förberedelsekursen sa de ju även att det farligaste e trafiken. Reaktionen blev ett asgarv från baksätet från de sju familjemedlemmarna som tryckt in sig på fyra säten för att möta upp oss. Efter en närmare titt i bilen så förstod jag vad det som var så kul.
The cockroach är bilen som fortsätter att gå hur dåligt man än behandlar den, och fortsätter leva utan att någon riktigt förstår hur. Det är bilen som har blivit av med alla lösa delar, inte en knapp, inte ett handtag, list eller något finns kvar. Allra minst något på instrumentbrädan. Några sladdar hänger trött ut ur några hål. Allt som på något sätt någorlunda smidigt går att få bort, är borta. Det är lite svårt att förstå men det finns en marknad för att sälja minsta knapp och handtag, folk köper här alla möjliga prylar. Det är bilen med en stor vit fläck på rutan som utifrån ser ut som att airbagen är uppblåst och som tvingar chauffören att sitta något lutad åt höger för att kunna få bra sikt. Man kan inte annat än att älska den och man har aldrig tråkigt när man åker på utflykt med Leo.

en gång skänkte jag en duk

När jag någon gång har gått upp en tidig morgon, släpandes på två tunga hemköps papperspåsar fulla med gamla kläder, påväg till närmsta klädinsamling så har jag ibland undrat vart grejerna kommer hamna.

En kväll satt vi på terrassen till en kompis Pelles guesthouse, åt mat beställd på hotellet och drack eget inhandlat boxvin. Inte samtidigt kan även förtydligas. Vinet hann ta slut innan maten kom 2h och 40 min efter att vi beställt den.

Vid 22 låstes grindarna av en vakt som gick på sitt kvällsvaktpass. När vi sedan skulle in till stan för att gå ut på någon av de lokala ragga-ställena var vi tvungna at väcka upp den snarkande vakten somsömndrucket började lirka upp hänglåset.

vi här bak i bilen

Påväg till en liten stad Mbita stod valet mellan en 1,5 timmars resa med buss eller bil. Ett annat alternativ hade varit partyfolkabussarna ”matatus”, bussarna pyntade med Jesusikoner och posters från reggae och rnb artister, äldre damer i afrikanska tygskynken runt huvudet som trycker in sig med sina korgväskor, installerade tv-skärmar som visar musikvideor med afrikanska dansande ungdomar och högtalare som tar upp halva framsätet som spelar ragga eller lokal Luo-musik på högsta volym. Vi skippade dem idag pga. värmen.
Hoppade in i en personbil kombi vilket kändes väldigt lyxigt då vi är vana att trängas i de varma skumpiga bussarna, hälsade på en mormor med dotter och med dotterdotter i knät. I baklucka satt ytterligare en dotter. I framsätet samsades ett vuxet par med sina afrikanska rumpor om det vänstra sätet.
Jag och Anna lade våra väskor i bagaget och tryckte in oss jämte mormor och dotter. Innan vi åkte iväg trycke chauffören in ytterligare en kvinna jämte sig på förarsätet vilket för henne innebar att hon var tvungen att sitta hela resan med sina afrikanska lår i kors för att han skulle nå växelspaken. Efter någon kilomenters åkande, när vi imponerat tagit kort på hur många chauffören logistiskt lyckades trycka in i bilen och på dottern där bak som tillsammans med allas packning samsades om bagageutrymmet stannade vi till vid vägkanten till ett fint litet kenyanskt lerlanthus. Ett medelålders par kom gåendes ut ur huset. De hoppade vant in i bakluckan, packningen lyftes in i våra knän och de tryckte in sig i jämte dottern. Vi var nu större delen av 1,5 timmars resan ett glatt gäng på 12 personer med packning i knäna skumpandes på den steniga vägen mot Mbita. Ingen hög musik men lika mysigt som vanligt. En polis stannade oss halvvägs dit, tittade lite ointresserat och släppte sedan förbi oss.

drive-in biltvätt

På utflykt i Homa Bay satt vi på piren och tog oss en morgon-mango med utsikt utöver den lokala biltvätten

chiapati, ugali och bönor

Innan jag åkte hit läste jag att Kenya är ett av länderna i Afrika med sämst mat. Jag kan hålla med om att variation eller nagot sanar nyttig mat inte är deras största styrka. Man ater mycket friterat, mycket for att manga inte har ugn da elektriciteten ar sa dyr och i slummen ar det valdigt fa som har elektricitet. Det finns mycket pommes frites, det mesta är friterat och det dricks mängder med läsk. Pa gatorna kan man valja mellan chiapati, helfriterad fisk som man skar djupa snitt i for att frityren ska ga igenom hela fisken och potatis som friteras, bade sma delade bitar som tacks med frityrdeg och en skivad variant med en slags currysas. Det ar ratt tydligt att kulturen har inspirerats mycket av den indiska. Man dricker tex. bara ett slags the vilket de kallar Chai och ar gjord pa masalakrydda. Brodet chiapati som man ater som tillbehor till bonor, meet stew eller friterad kyckling kan liknas med de indiska nanbroden.

De har ingen storre variation pa kryddor har och de flestas kryddhylla bestar kort och gott utav salt, masalakrydda, chili och mangder av socker. Variation ar inte heller direkt deras starka sida. Gar man ut pa ett frukost-/formiddags-/eftermiddagsmellanmalsstalle kan man valja mellan Mandazis (friterat brod/degklump) chiapati (matpannkaka), chai och grot. Av dessa finns det ett visst satt att gora dem pa och det ar exakt lika pa vilket stalle du an gar till. Inget annat the, alltid samma variant pa drickbar grot.

Forutom chiapati och ris kan man ata ugali till middag. Det ar en slags tjock grot som man plockar i bitar och kramar till sma skalar att fanga upp maten med. Nar jag kommer hem blir det till att leta vitt grovkornigt majsmjoj for ugali ar verkligen en hojdare och rejal bukfylla som gar lika snabbt att laga som nudlar. Blir man hembjuden kan man ocksa fa smaka pa goda afrikanska grytor med kott, potatis och koriander och smaken forhojs av att man ater med handerna. Att man standigt luktar fisk eller kott om handerna ar nagot som man far ta.

Chiapati
Vatten
Vetemjöl
Salt
Blandas till en deg. Degen delas sedan upp i små degklumpar som sedan kavlas ut till runda pannkakor på ca 15-20 cm i diameter. Pensla på ca en matsked olja, skär ett snitt i mitten och rulla ihop den enligt bild.

Knåda sedan ihop den igen tills oljan har gått in i degen. Stek sedan på hög värme med mycket olja samtidigt som man penslar ytterligare en tesked olja ovanpå brödet medan man steker.









Ugali
Koka upp vatten
Tillsatt majsmjol medans kastrullen fortfarande star pa hög varme. Man maste röra ordentligt for att inte fa nagra klumpar med mjöl. Sen handlar det bara om att knada ihop det till en tjock massa samtidigt som man tillsatter mer mjöl.

nakumatt

Nakumatt: Kenyas svar på ICA supermarket. ICA släng dig i väggen, nakumatt är affären som har öppet dygnet runt. Supermarketen där du kan köpa allt från en solpanel för 100 000 shilling (10 000 kr) till en påse bröd för 40 shilling. Du kan välja mellan 19 olika sorters stek & frityrfett som tar upp de två största hyllorna i affären eller varför inte slå till på en motorcykel eller en arabisk nattsärk.
Det har tagit oss lång tid att lära oss vad man ska betala för saker. Ofta brukar man kunna översätta valutan rakt av och jämföra varor sinsemellan. Men med de stora samhällsklyftorna som finns här blir det ibland svårt.

Samtidigt som du kan äta en god stabil lunch med köttgryta, det lokala gröna tillbehöret sukumawiki och ugali (majsmjöl och vatten som tillagas till en fast massa) för 25 shilling på vårt favoritlunchställe Mama safi’s, kan du senare gå in på Nakumatt och köpa ett paket kakor för 500 shilling.
Nakumatt ägs här av en rik indisk familj som många andra överklasställen i Kisumu.