masai mara

Masai Mara, det mest kända naturreservatet i Kenya beläget i sydväst och uppkallat efter Massajerna. Reservatet ligger på gränsen mot Tanzania och övergår där i Serengeti national park. Parken är känd för sina två huvudattraktioner som är; den stora mängden lejon och migrationen i juli-aug då miljontals gnuer vandrar in i parken söderifrån. För att vara med om migrationen var vi ganska tidiga men vi fick ändå en försmak av stora fält av vandrande gnuer som breder ut sig mot horisonten. Med vår fantastiska minibuss som knappt gick att få igen dörren på och som genom ett hål yrde upp damm när vi körde längs de sandförklädda lederna körde vi in mitt i hjordarna för att få komma så nära som möjligt.
Det sägs att en cirkusdomptör alltid måste gå in i manegen först och i lejonens åsyn för att visa respekt och för att visa på att det är hans territorium. Genom att slå med piskan och på så sätt framkalla respektingivande och kraftfulla ljud ytterligare förstärka känslan av överlägsenhet.
Vår lilla vita turistbuss med öppet tak och vindrutetorkare som lät som när man drar naglarna i en griffeltavla och med en kofångare som hölls uppe av ett vitt rep och diverse knopar kunde knappast anses utstråla dominans. Inte heller de 5 nyfikna huvuden likt surikater uppstickande ur takluckan med kameror i högsta hugg kan heller inte anses bidragit till fruktan och överlägsenhet. Och där ett scenario där djuren hade kommit till oss hade krävt en veckas campande var det inte direkt ett alternativ. Taktiken övergick då snarare i att försöka passera så obemärkt som möjligt. Att samtidigt som man vill försöka komma så nära som möjligt försöka hitta en bra balans av att behålla känslan att man är en liten obetydlig fluga, som än lite irriterande men tillräckligt obemärkt passerar, kan vara svårt.
På samma sätt som upphetsningen avtog för varje gång jag såg en antilop gick allas vår från början stora respekt över till att mer och mer identifiera elefanterna med de ofarliga klunsar man träffade på cirkus som liten. Då man på en meters avstånd försökte trycka in handen i den stora snabeln. Att man efter ett tag minskade respekten och därmed kom overkligt nära. Det blir då stundtals rätt påtagligt vilket löjligt djur man är och hur lite man egentligen har att komma med