vi här bak i bilen

Påväg till en liten stad Mbita stod valet mellan en 1,5 timmars resa med buss eller bil. Ett annat alternativ hade varit partyfolkabussarna ”matatus”, bussarna pyntade med Jesusikoner och posters från reggae och rnb artister, äldre damer i afrikanska tygskynken runt huvudet som trycker in sig med sina korgväskor, installerade tv-skärmar som visar musikvideor med afrikanska dansande ungdomar och högtalare som tar upp halva framsätet som spelar ragga eller lokal Luo-musik på högsta volym. Vi skippade dem idag pga. värmen.
Hoppade in i en personbil kombi vilket kändes väldigt lyxigt då vi är vana att trängas i de varma skumpiga bussarna, hälsade på en mormor med dotter och med dotterdotter i knät. I baklucka satt ytterligare en dotter. I framsätet samsades ett vuxet par med sina afrikanska rumpor om det vänstra sätet.
Jag och Anna lade våra väskor i bagaget och tryckte in oss jämte mormor och dotter. Innan vi åkte iväg trycke chauffören in ytterligare en kvinna jämte sig på förarsätet vilket för henne innebar att hon var tvungen att sitta hela resan med sina afrikanska lår i kors för att han skulle nå växelspaken. Efter någon kilomenters åkande, när vi imponerat tagit kort på hur många chauffören logistiskt lyckades trycka in i bilen och på dottern där bak som tillsammans med allas packning samsades om bagageutrymmet stannade vi till vid vägkanten till ett fint litet kenyanskt lerlanthus. Ett medelålders par kom gåendes ut ur huset. De hoppade vant in i bakluckan, packningen lyftes in i våra knän och de tryckte in sig i jämte dottern. Vi var nu större delen av 1,5 timmars resan ett glatt gäng på 12 personer med packning i knäna skumpandes på den steniga vägen mot Mbita. Ingen hög musik men lika mysigt som vanligt. En polis stannade oss halvvägs dit, tittade lite ointresserat och släppte sedan förbi oss.