Vi har i flera veckor trott att vi har haft de största party-grannarna i området. Ofta börjar de spela hög musik tidigt och fortsätter sedan sent in på natten. De har förvånande bra högtalare då många i området där vi bor knappt har mat på bordet. Vi har aldrig mött grannarna åt det håll som sovrummet ligger åt mer än att en massa ungar från huset har hängt på muren, bett om godis och en gång när vi hjälpte barnen med att få bort en fågel som fastnat i en tvättlina.
Igår när vi gick hem så passerade vi en liten gräsplätt påväg hem där ett stort partytält var inklämt. Folk dansade och en kille som verkade agera toastmaster skrek emellanåt i en stor lur. Joseph förklarade att det bara var en begravning för en man som bott i närheten.
Även om de andra i vårt hus var på en begravning i början och att vi därför vet att det är mer fest än sorgestund så har vi inte haft en tanke på att vårt sovrumsfönster bakom grannens hus kanse vätter mot ett stort fält passande för begravningsfiranden. Begravningar som ofta håller på hela natten och till vilka man hyr in dyra musikanläggningar. Vi gick tidigare idag förbi en kille som vi mött en gång utanför en kiosk. Hans pappa hade precis gått bort och han ville att vi skulle kolla på kroppen. För oss kändes det väldigt lustigt och utlämnande för honom att vi skulle se hans pappa på det sättet.
På papperet bär här var tredje person på HIV, en siffra som enligt många snarare ligger på 20% men som fortfarande är otroligt hög och betyder att många ligger döende. Otroligt mycket folk dör här hela tiden och det är svårt att inse när man alltid bara möter och pratar med friska människor då de sjuka ligger gömda inne i husen. Den höga siffran märks även på den otroligt höga andelen föräldralösa barn som man möter. Andra stora problem förutom HIV är de stora sanitetsproblemen och den dåliga tillgången till sjukvård. En simpel diarré blir dödlig om du inte kan behålla någon näring. Bor du mitt i leran med vatten flytandes utanför huset som man blir sjuk bara av att titta på och med små barn som stoppar allt de ser i munnen så är det inte alltid så lätt att hindra det heller.
Döden är här något helt naturligt som man tvingas lära sig leva med. Att gå och vara rädd för döden eller tycka synd om sig själv är inte ett alternativ. Människor verkar här istället väldigt måna om att utnyttja tiden och göra det bästa av vad de har. Och då menar jag inte att de kanske enligt vår svenska definition ska hinna med så mycket som möjligt, som att ha mycket erfarenheter på papper, köpa boken: ”vad alla borde göra innan 30” och pricka av så många punkter som möjligt eller ha många kompisar på facebook. Deras definition på att utnyttja tiden är snarare att tillåta det ta en timme att gå och köpa läsk för att man råkar hitta en intressant person i kön att sedan sitta i skuggan och diskutera politik med. De tänker aldrig i transportsträckor och effektiv tid utan ser till att leva och hela tiden vara närvarande i nuet, något som jag fortfarande kan ha svårt med. För mig jobbar jag fortfarande med att inte bli rastlös då jag köpt en läsk och affärägaren måste gå 40 meter bort för att låna en öppnare av grannen och då samtidigt kom på att han glömt diskutera det senaste nyhetssvepet med honom. Deras livsstil påverkas säkert mycket av att African-time anammas av alla. Går det inte planera sin dag fullt ut, om bussen helt naturligt är en timme sen så uppstår de där stunderna då man blir sittandes med folk man inte känner. Att då stänga in sig i sin Ipod eller läsa en bok blir rätt tråkigt i längden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar