får det vara en sliten fönstervev?

The cockroach är namnet på Josephs bror Leos bil. Man skulle kunna likna den med en bil som blivit utbränd för att sedan någon med mycket tilltro till den ynkliga varelse mot all förmodan sätter in en ny nästan fungerande motor och lackar om den.

Så fort det är utflykt rycker han ut i tjänst. Den här gången började vi som vanligt med att tanka. Då mätaren saknas så vill man inte riskera att stå utan bensin 100 meter senare. När vi hade lyckats ta oss så långt ut som till den stora vägen vilket innebär hoppandes på en väg blandat stenar och gropar så började det regna. Som tur var hade Leo lyckats få tag i en vev som vi kunde trycka in i de knappt existerande hålen och på så sätt använda till att veva upp de flesta av fönsterna, förutom ett som fastnat. Regnar det i Kenya så regnar det ordentligt så vi var tvungna att flytta ihop och sitta i varandras knän om vi inte ville ha en varm dusch. Förvånat nog gjorde Leo ett försök att starta vindrutetorkarna vilka naturligt vis inte fungerade. Tillslut var Joseph som idag satt i framsätet tvungen att försöka blåsa bort imman på insida av rutan av det varma regnet i jakten på ett bra ställe att stanna på.

The cockroach är bilen, om det nu kan kallas det, som hämtade oss på flygplatsen första kvällen. Jag hoppade då in i framsätet och utan att riktigt tagit mig en ordentlig titt på denna varelse som ser ganska fin ut på håll sträckte jag mig som van svensk efter bilbältet, för självklart använder man ju alltid bilbälte, på förberedelsekursen sa de ju även att det farligaste e trafiken. Reaktionen blev ett asgarv från baksätet från de sju familjemedlemmarna som tryckt in sig på fyra säten för att möta upp oss. Efter en närmare titt i bilen så förstod jag vad det som var så kul.
The cockroach är bilen som fortsätter att gå hur dåligt man än behandlar den, och fortsätter leva utan att någon riktigt förstår hur. Det är bilen som har blivit av med alla lösa delar, inte en knapp, inte ett handtag, list eller något finns kvar. Allra minst något på instrumentbrädan. Några sladdar hänger trött ut ur några hål. Allt som på något sätt någorlunda smidigt går att få bort, är borta. Det är lite svårt att förstå men det finns en marknad för att sälja minsta knapp och handtag, folk köper här alla möjliga prylar. Det är bilen med en stor vit fläck på rutan som utifrån ser ut som att airbagen är uppblåst och som tvingar chauffören att sitta något lutad åt höger för att kunna få bra sikt. Man kan inte annat än att älska den och man har aldrig tråkigt när man åker på utflykt med Leo.